Visst är det såhär man gör?

Jag vaknar på morgonen och inser att hostan som Trollet har haft i helgen inte är borta. Hon hostar ett par ggr och jag inser att jag kan inte lämna henne på dagis idag. Typiskt. Vi har varit på varann ganska mycket de senaste dagarna. Trots, trötthet och liknande har tagit ut sin rätt. Jag är slut.

Att jag dessutom har fått ta min pappas hund Sigge för ett par dagar gör det hela inte lättare. Visst man blir tvingad att komma ut en stund lite nu och då. Till och med en cykeltur kan man fara på. Man får annat att tänka på, annat att se och vara med om en stund.

Men Trollet kan vara så söt också. När jag står och ska göra vällingen åt henne på morgonen ställer hon sig bredvid mig, sträcker upp armarna och säger "Komma upp", jag plockar upp henne och vi gör vällingen tillsammans. Hon tittar på mig och säger "Mamma. Jag älskar dej". Mammahjärtat smälter, jag ler och svarar att jag gör detsamma.

Knorran är ganska lugn, vaknar en stund efter oss och medan jag byter blöjan på henne tok ler hon precis som att hon säger åt mig "Haha, nu får du ta den här".

Men så kommer stunden då jag vill sitta vid datorn en stund, tänka på lite annat. Trollet vill bara vara med mig och klänger allt hon kan. Vad gör man? Jo, jag tar iaf med mig datorn (tur man har en laptop) och sätter mig inne på Ellas rum, låter då Ella leka med mig nära, datorn i knäet och s skriver jag detta inlägg.