Nu har första året gått efter att Emelie försvann ur våra liv.
En fartfylld, glad, energisk och charmig tjej som alla tyckte om.
Hon försvann den 8/6 -2007 och saknad är hon av alla nära och kära.
Jag saknar henne så otroligt mycket och känns hemskt att hon inte får uppleva allt som hon borde få uppleva. Men vad kan man säga? Det var skönast för henne att få somna in i denna sjupa sömn.
Jag har inte kunnat fara till hennes grav. Men jag har tänkt göra det någon dag, då jag vågar och är redo för det. Känns så verkligt om man far dit och verkligen ser det.
Jag ska försöka att inte tänka på det, men det kommer bli svårt.
Oj, nån du stod nära förstår jag, jag förlorade ev väldigt nära vän för 8 år sen...=(
SvaraRaderaKram på dej Carin.
http://familjenmayans.blogspot.com/ kolla gärna in min sida fast inte mycket att läsa // Hälsn. Linda
jaså...ett jobb. för vilka då?
SvaraRaderaJag tänkte på de där med emelie med när min lille bror tog studenten... Kändes jobbigt att stå på samma ställe som när du ringde mig förra stundenten...