Har sommaren kommit nu?

Sommarvärmen har idag visat sig och det har varit en utedag för oss alla. Vi spenderade större delen av eftermiddagen hos Elida och hennes familj och gissa vad kul vi och barnen hade!

När vi kommit hem och ätit middag och lekt en stund så startade jag upp mitt gamla tv-spel. Nintendo 8-bitar och jag hann inte mer än få igång ett spel innan barnen tog över och spelade massor! De var överlyckliga och hade hur roligt som helst. 

Jag fick lite att göra då så jag rensade ute och samlade in jordgubbar, smultron och sockerärtor som barnen fick till kvällsfika med lite grädde och det var nog bland det bästa de ätit då de njöt av bären för fullt!

Men nu sover dem och jag myser i soffan framför tvn och snart ska nog även jag söka mig mot sängen. 

Hästen gick medan jag pratade på

Och hur mysigt hade vi inte?!

En helt härlig kväll i vagnen!

Loppisdag

Idag for jag och min svägerska med vi till Kåsböle för att kolla loppisboden hos tant mix och sen kollade vi förbi trädgården som fanns där bredvid. 

Här har ni lite bilder från idag..

Huvudvärk och migrän kan vara ett minne blott

Jag har fått starta en kur där man måste testa 3 ggr innan man kan utvärdera om det hjälper eller inte. 

Jag hade inte riktigt rätt profil för att passa in, men fick prova ändå. 

Så igår fick jag första behandlingen. 

Det som är är att jag får botox injicerat i pannan, huvet, nacke och axlar. De passade även på att ta käken då de tyckte det behövdes. 

Jag fick ca 37 stick på olika ställen och vissa kändes betydligt mer än andra medan någon inte kändes alls. Det var några av sticken som jag kände lusten att vilja döda min doktor då de gjorde så ont.  Men sen var det klart och jag fick fara. 

Nästa behandling blir om ca 3 månader och förhoppningsvis har jag märkt av en förbättring tills dess. 

Håll tummarna för mig!

Måste man ha tålamod till allt?

Jag är en shoppaholic och tack vare att jag är så smart (och har en bra sambo som bromsar mig) så sätter jag mig inte i stora skulder.

Men jag vill ha... Är en fras jag säger om mycket! Små saker, stora saker, onödiga saker och nödvändiga saker...

Men nu är det så att jag har önskat mig 2 saker ganska länge.. Ganska dyra saker så jag måste ju spara ihop till det och vem har tid för det egentligen? Inte då jag...

Jag vill ha en vw bubbla som är fin och fräsch... Massor med pengar kommer ryka och jag inser att min önskan tar tid att få fast jag inte har ork att vänta för jag vill ha den NU!

Sen vill jag ha en hund till. Raserna velar jag emellan. Jag är mest inne på staffordshire bullterrier, men kan ta en boxer, border terrier, old english bulldog, amerikansk bulldog eller kanske nån annan med liknande psyke. Och jag vill ju förstås ha den NU!!

Varför måste man spara pengar till allt? Och varför kan man inte bara skaffa det man vill ha? Speciellt när jag inte har tålamodet att vänta?

Känner mig som ett barn som väntar på lördag för att få sitt lördagsgodis............

Håller ni med mig?

Vänskap

Vänskap är något jag håller kärt. Då jag inte växt upp med många vänner och vart utstött ganska fort i högstadiet så känner jag att en vän är en som håller en kär, vilket jag gör! 

Jag är den som ställer upp jämt. Spelar ingen roll vad orsaken är. Behöver min kompis mig så finns jag där!

Men så har det inte sett ut i mitt liv. Vänner har varit några som spelat mina men egentligen utnyttjat mig och snappat upp min hjälpsamhet/snällhet. 

Och även nu som vuxen är jag så naiv att om man inte pratar på ett tag så kan man ändå vara vänner, eller vill man fortsätta vara vänner så hittar man tider att kunna umgås. Fast jag är väl naiv igen att tro att folk vill umgås med mig. 

Jag är bara jag. En som hör av mig ofta! För jag vill inte förlora de vänner jag har pga den erfarenheten jag har i bagaget. 

Jag är fortfarande den lilla tjejen som längtar efter att andra människor ska tycka om mig. Att folk ska förstå att jag inte är konstig eller så. 

Om man blir min vän så har man en kompis som kämpar för vänskapen i alla lägen!

Vägra skämmas

Att skämmas har nog vi alla gjort. Jag har känt så hur mycket som helst. Mest för att jag varit osäker/ blyg/ obekväm och det var inte förrän jag skaffade barn som jag insåg att det finns inget att skämmas för.

Jag har skämts för att det varit stökigt hemma, men nu om det är stökigt eller om vi inte plockat bort efter oss så erkänner jag bara... "Ja, vi har stökigt. Vi tar det sen när vi får lust och tid." Jag hindrar ingen från att komma till oss bara för lite stök, men ursäktar den inte heller.

Jag har skämts då min unge låg på affärens golv skrikande och sparkandes över någon litan banal sak. Och det var här någonstans jag insåg att jag inte skulle skämmas. Det är ju ungen som skriker, sparkar och ligger på golvet! Inte jag! Nej, jag pratade i normal samtalston, sa att nu vill jag inte höra mer på detta för vi skulle handla färdigt. Sen gick jag...

Då min hund skiter eller spyr på fel ställe skäms jag inte för det är hunden som gör det, inte jag!

Och Astrid verkar inte heller skämmas över det...

Nä, ödsla tid på nå viktigare än att skämmas....... Som kramar, man kan aldrig göra tillräckligt många kramar!!

Nyss inflyttad

Nu har det flyttat in några nya medlemmar. 

Är på landet

Är uppe i stugan och idag har jag bl a umgåtts med en tjur som tyckte att jag hade väldigt god hand. 

Sen pratade jag med en annan som var väldigt intresserad av Astrid och som besvarade det intresset. 

Varm dag med mycket skoj. Fick även snusa bäbis. En väldigt söt och knubbig bäbis.