Antal besökare

torsdag, december 17, 2015

Undersköterskans nit

Som undersköterska gör du massor med val, prioriteringar och bedömningar vid varje arbetspass. 

Vilka larm är viktigast? Är det viktigare att tända Göstas cigarett eller borde jag servera kaffe till Börje? Ska jag sätta henne på toan före maten eller efter? Hinner jag städa lite?

Varje dag på jobbet innebär massor av olika saker och tack vare den låga bemanningen vi har så kommer fler val och prioriteringar.

"Här ska vi egentligen vara 2, men den möjligheten finns inte nu så jag sliter ensam!"
Ska det vara så låg bemanning att "dubbelbemannade" ska tas ensamma?

Ska jag ha en utsliten kropp vid 40 för att politikerna anser att din mamma/mormor/farmor/släkting inte är lika viktig som mycket annat i kommunen?

Ska vi ha en stadsminister som tjänar min årslön i månaden?

När ska det vara tillräckligt uselt för att folk ska reagera?

Äldreomsorgschefen hyllar oss och berättar hur stolt hon är för att vi lyckats spara pengar åt kommunen (på vems bekostnad?). Hon berättar att vi har så fin äldreomsorg att alla pensionärer kan leva livet för att det sedan finns de som tar bra hand om dem. 

SKITSNACK! Säger jag. 
Varje dag jag går från jobbet förbannar jag äldreomsorgen för att Agda inte fick sin stund där man bara pratade lite, Sven blev medicinerad istället för att vi hade tid för hans oro, Gertrud som ville ha naglarna målade fick nöja sig med en klapp på axeln.
Rut som ville gå ut fick nöja sig med balkongen.......

Obs! Alla namn och händelser är påhittade, men liknande situationer händer dagligen.

När finns tiden för den äldre? När kan jag lämna jobbet och känna:

Vilket underbart jobb det har varit idag!

När?

Scolios

När jag hade mitt sommarlov mellan 7:an och 8:an växte jag tydligen enormt.

Mitt skelett blev för stort för min hud och därmed kom scoliosen. Om man förklarar det enkelt.

Under hösten for jag på kontroll och röntgen och det blev bestämt att eftersom min grad var för stor så fick det bli operation.

Sagt och gjort, snabba ryck, fick donera blod till mig själv, kolla upp lite mer prover och i Mars 2001 blev jag stelopererad.

Eftersom hela min rygg var drabbad så är hela min rygg stel och jag kan bara böja på nacke och höft. För mig var detta en väldigt känslig tid då jag gick högstadiet, var mobbad, blyg och en hel massa annat som en 14-åring är. 

Jag var borta från skolan i 3 veckor och sen började jag gå lite smått, åt medicin för smärtan och försökte leva mitt liv som vanligt. Skolkamraterna var lite intresserade av vad jag gått igenom, fast den blyga lilla jag ville inte direkt berätta så mycket ingående.

Nu har det gått 14år sen operationen och jag har det bra. Min rygg funkar och jag kan göra det mesta av allt jag vill och det jag inte får, kan jag klara mig utan.