Antal besökare

söndag, oktober 11, 2015

När lite pyssel får ner tempot

Jag har fått för mig att göra lite pyssel och håller nu på med armband alltmest och blir oftast nöjd med dem. Vad tycks?

måndag, oktober 05, 2015

När strejk inte är möjligt...

  Som undersköterska får man inte strejka då detta kan innebära livsfara för vårdtagarna. Men ibland tänker man på hur det skulle se ut om vi strejkade. 

Man skulle behöva göra alla anhöriga medvetna att "från just detta datum kommer din anhörig inte få den hjälp hen behöver om inte ni kommer hit och gör den".

Att alla anhöriga fick ta ledigt eller på annat sätt se till att just deras mamma/pappa fick mat och medicin. 
Jag skulle tro att det skulle gå väldigt fort innan vi skulle få igenom våra krav. 

I ett yrke som vården finns inte plats för neddragningar men ska man få "pappersvändarna" att förstå det så måste man kanske ta till drastiska åtgärder. 

Vår äldreomsorgschef Ejja Häman Aktell anser att man ska höra av sig till henne för att hon ska få höra problemen som finns, men dessa problem är inte nya utan de har funnits LÄNGE och blir bara värre år för år. 

Som chef ska du vara underrättad hur de under dig mår och har det, annars är man ingen aktiv och omsorgsfull chef. 

När man istället för att ge oss resurserna för att utföra vårt jobb ger oss mer pappersarbete kan man ju undra vem ni bryr er om. Ska det se fint ut i papperen eller ska de äldre få må bra?

Att låta de äldre bo i egna lägenheter/ hus och ha punktinsatser när de egentligen skulle må bra mycket bättre på ett boende är absurt. De äldre tvingas leva i en osäker miljö där olika människor har tillgång till deras lägenhet/ hus som de inte riktigt har kontroll över. Anhöriga till de dementa vet aldrig om de stannar hemma eller virrar bort sig i skogen. 

Nej, fy skäms! 
Jag anser som så att de äldre tog hand om oss när de kunde och nu när de behöver hjälp så är det vår tur att hjälpa tillbaka!

lördag, oktober 03, 2015

Äldreomsorgens personal som egentligen borde vara slavar

Jag har denna helg haft jobbarhelg på äldreboendet där jag jobbar och jag insåg redan på fredagkväll att vi var körda denna helg. När jag jobbade fredagkväll 16,30 - 21,30 och under denna tid inte hinner med alla uppgifter som ska göras börjar man undra... Vi hann dessutom inte ens ta en LITEN kaffe-rast för ALLT arbete var ivägen.

Vi 2 som jobbade kväll skulle ta hand om 11 människor (ge medicin, hjälp med hygien, kläder och diverse annat) och av dessa 11 finns det några dubbelbemanningar och till och med en vi måste ringa efter hjälp då vi måste vara 3...

Hjälpmedel hjälper bara till en viss punkt, sen är det upp till oss själva att fixa det sista. Men när människan inte vill göra som vi vill, vad ska man då göra? När får man låta bli hjälpen? Ska man låta bli att byta blöja för att människan har ont? Ska människan få stanna i sängen hela dagen för att hen inte vill stiga upp? Sen har inte alla hjälpmedel som underlättar arbetet.

De finns människor där som inte klarar av att vi stressar förbi dem, som behöver någon som kan sitta och lyssna (när finns tiden för det?), de som man måste lirka med för att saker ska gå smidigt. Men tiden finns inte. Vi rusar förbi och kan slänga ett leende mot dem men hinner inte mycket mer. 

På 2 timmar (ca. 18,00 - 20,00) skulle VI (2) hinna ge kvällsfika till åtminstone 6st, lägga isäng 8 personer, lirka i alla dessa sin medicin (tabletter, ögondroppar, magdroppar och allt annat). Det var ofta som man också måste springa och hämta någon sak (handskar, blöjor...) då det tagit slut på just det ställe där man var. I dessa timmar hade vi även dubbelbemanningarna som vi ibland gör själva för att tiden inte finns att båda hjälper. Glöm nu inte att detta är om timmarna går utan problem......... Vi hade något larm också där någon behövde hjälp på toa, eller hjälp med något annat. 

Sen har du dessa som bara sitter och ropar med jämna mellanrum... De vill inget särskilt... Bara göra en uppmärksammad på deras närvaro.........
Och de som ligger ledsna i sina sängar för att de är oroliga och upprivna...
När ska man hinna uppmärksamma dessa? När finns tiden att dämpa oron, ropen och allt annat som ofta är en biverkan av att vi inte haft tid att göra saker i deras takt.

Sist av allt är ju att rapportera över så de som jobbar natt vet om det är nå särskilt......

När är den sociala tiden? När ska de få gå isäng utan att man skyndar på dem?

När ska jag kunna vara inne hos en person och slippa bädda upp sängen SAMTIDIGT som jag klär av människan och ev förbereder tandborstningen?
När ska jag ensam slippa göra jobbet som är ämnat för 3 personer?

Nu har jag bara berättat om min fredagkväll... Gissa då hur en vardag ser ut!

Här har ni några som skrivit något bra om detta:
Håkan Nilsson
Snart sjukskrivna "medarbetare"
Margaretha Hofverberg