Jag skriver egentligen inte så mycket om min huvudvärk här på bloggen, kanske mest för att jag inte orkar, men sen också för att jag inte vill göra detta till en klagoblogg.
Men jag kan berätta hela historien så ni förstår vad som händer.
I mitten av februari kom huvudvärken, dök upp från ingenstans. Efter en vecka hade jag första träffen med läkaren på hälsocentralen här. Hade sen ett besök i veckan 4 veckor framåt.
På 4e besöket fick jag träffa en ny läkare som kunde läsa av mig utan att jag sa något (nästan iaf).
Han förstod och frågade snabbt om jag hade känt/känner någon med hjärntumör vilket jag har gjort (och saknaden är stor efter henne).
Så mest för att stilla min oro, men även för att få veta säkert fixade han en skallröntgen. De hittade inget på denna skanning (puh, tänker man direkt).
Men sen fick jag även fara till sjukgymnaster för att få hjälp med avslappning och att jag skulle testa akupunktur. Akupunktur triggade huvudvärken så den blev värre och det fick jag känna resten av dagen och lite dan efter (då låg jag under täcket med öronproppar instoppade i öronen, händerna hållandes på huvudet och mådde helt enkelt skit)
Jag har prövat med massage, olika mediciner och annat som kan tänkas ha orsakat detta. Inget funkar bra, men när jag fick treo comp utskrivet (treo kombinerat med kodein) så kunde jag klara av vardagen.
Men efter jag haft huvudvärken ett tag så insåg jag och min psykolog att jag behövde sjukskrivning så jag kunde vila när jag behövde och göra saker när jag kunde. Sagt och gjort så nu är jag sjukskriven och Peder tar hand om det mesta.
Min läkare som jag träffat mest under denna tid (och som jag fått ett bra förtroende för) visar mycket att hon tänker på mig även om vi inte träffats på ett tag nu. För varje gång jag förnyar mitt recept (på Internet såklart) så svarar hon alltid att jag har ett nytt recept och sen någon liten mer text om att hon klurar på vad hon kan ha missat eller att hon ska prata med någon annan osv.
Sömnen är inte mycket eller bra för den delen. Men eftersom jag har möjlighet till att kunna vila/sova när som helst så går det enklare att hantera.
Men nu 2 månader (snart 3) efter huvudvärkens start så går jag fortfarande runt med en ständig huvudvärk och även om det inte syns att jag lider så gör jag det.
Jag har bara blivit van..........
För några år sedan drabbades jag av ihållande huvudvärk, typ som du beskriver. Jag gick hos doktorn och jag fick göra flera skallröntgen, men allt visades vara som det skulle (tack och lov)Det var inte förrns jag fick ett avslappningschema av tandläkaren som jag blev av med besvären. Och nu har jag inte huvudvärk oftare än "vanligt"
SvaraRaderaMen det var en hemsk period, särskilt ovissheten att inte veta vad det berodde på. Hoppas att det löser sig snart för dig!