Vänskap

Vänskap är något jag håller kärt. Då jag inte växt upp med många vänner och vart utstött ganska fort i högstadiet så känner jag att en vän är en som håller en kär, vilket jag gör! 

Jag är den som ställer upp jämt. Spelar ingen roll vad orsaken är. Behöver min kompis mig så finns jag där!

Men så har det inte sett ut i mitt liv. Vänner har varit några som spelat mina men egentligen utnyttjat mig och snappat upp min hjälpsamhet/snällhet. 

Och även nu som vuxen är jag så naiv att om man inte pratar på ett tag så kan man ändå vara vänner, eller vill man fortsätta vara vänner så hittar man tider att kunna umgås. Fast jag är väl naiv igen att tro att folk vill umgås med mig. 

Jag är bara jag. En som hör av mig ofta! För jag vill inte förlora de vänner jag har pga den erfarenheten jag har i bagaget. 

Jag är fortfarande den lilla tjejen som längtar efter att andra människor ska tycka om mig. Att folk ska förstå att jag inte är konstig eller så. 

Om man blir min vän så har man en kompis som kämpar för vänskapen i alla lägen!