Äldreomsorgens personal som egentligen borde vara slavar

Jag har denna helg haft jobbarhelg på äldreboendet där jag jobbar och jag insåg redan på fredagkväll att vi var körda denna helg. När jag jobbade fredagkväll 16,30 - 21,30 och under denna tid inte hinner med alla uppgifter som ska göras börjar man undra... Vi hann dessutom inte ens ta en LITEN kaffe-rast för ALLT arbete var ivägen.

Vi 2 som jobbade kväll skulle ta hand om 11 människor (ge medicin, hjälp med hygien, kläder och diverse annat) och av dessa 11 finns det några dubbelbemanningar och till och med en vi måste ringa efter hjälp då vi måste vara 3...

Hjälpmedel hjälper bara till en viss punkt, sen är det upp till oss själva att fixa det sista. Men när människan inte vill göra som vi vill, vad ska man då göra? När får man låta bli hjälpen? Ska man låta bli att byta blöja för att människan har ont? Ska människan få stanna i sängen hela dagen för att hen inte vill stiga upp? Sen har inte alla hjälpmedel som underlättar arbetet.

De finns människor där som inte klarar av att vi stressar förbi dem, som behöver någon som kan sitta och lyssna (när finns tiden för det?), de som man måste lirka med för att saker ska gå smidigt. Men tiden finns inte. Vi rusar förbi och kan slänga ett leende mot dem men hinner inte mycket mer. 

På 2 timmar (ca. 18,00 - 20,00) skulle VI (2) hinna ge kvällsfika till åtminstone 6st, lägga isäng 8 personer, lirka i alla dessa sin medicin (tabletter, ögondroppar, magdroppar och allt annat). Det var ofta som man också måste springa och hämta någon sak (handskar, blöjor...) då det tagit slut på just det ställe där man var. I dessa timmar hade vi även dubbelbemanningarna som vi ibland gör själva för att tiden inte finns att båda hjälper. Glöm nu inte att detta är om timmarna går utan problem......... Vi hade något larm också där någon behövde hjälp på toa, eller hjälp med något annat. 

Sen har du dessa som bara sitter och ropar med jämna mellanrum... De vill inget särskilt... Bara göra en uppmärksammad på deras närvaro.........

Och de som ligger ledsna i sina sängar för att de är oroliga och upprivna...
När ska man hinna uppmärksamma dessa? När finns tiden att dämpa oron, ropen och allt annat som ofta är en biverkan av att vi inte haft tid att göra saker i deras takt.

Sist av allt är ju att rapportera över så de som jobbar natt vet om det är nå särskilt......

När är den sociala tiden? När ska de få gå isäng utan att man skyndar på dem?

När ska jag kunna vara inne hos en person och slippa bädda upp sängen SAMTIDIGT som jag klär av människan och ev förbereder tandborstningen?

När ska jag ensam slippa göra jobbet som är ämnat för 3 personer?

Nu har jag bara berättat om min fredagkväll... Gissa då hur en vardag ser ut!

Här har ni några som skrivit något bra om detta:
Håkan Nilsson
Snart sjukskrivna "medarbetare"
Margaretha Hofverberg

Rolf Carlsson
Ledsen undersköterska